Planens genomförande

Samlat tillvägagångssätt

Planens genomförande kräver ett samlat tillvägagångsätt där olika intressenter med olika roller och ansvar samverkar. Utöver regionen och kommunerna finns ett flertal intressenter med direkt och indirekt påverkan på planens genomförande: statliga myndigheter, civila samhället, näringsliv, akademin, grannregioner och i förlängningen invånare. Med civila samhället avses ideella organisationer, föreningar, stiftelser, trossamfund och andra aktörer utanför offentlig sektor och näringsliv. Alla dessa intressenter har en viktig roll i genomförandet av planen, bland annat genom att bidra till lokal förankring, engagemang och kunskap om platsers behov och utvecklingsmöjligheter.

För att genomföra planen med tillhörande strategier och inriktningar finns lagstiftning och perspektiv som är viktiga att beakta. Det gäller grupper i samhället vars perspektiv särskilt behöver beaktas, regionala riktlinjer, riksintressen och målkonflikter. Även ett flertal strategier på nationell, regional och kommunal nivå har direkt eller indirekt bäring på planen och dess genomförande.

Roller och ansvar i planens genomförande

Planens genomförande bygger på principen om ansvarsfördelning, där varje aktör ansvarar för att vidta åtgärder inom sitt uppdrag och rådighet. Avvägningar mellan markintressen sker i de kommunala översiktsplanerna. Den regionala fysiska planen utgör vägledning utifrån ett mellankommunalt och regionalt perspektiv i det arbetet.

För att möta dagens och framtidens samhällsutmaningar ökar behovet av nära samverkan mellan kommuner, regionen, det civila samhället, akademin och näringslivet.

Region Halland tar ett särskilt ansvar för att skapa arenor och stöd så att Regional fysisk plan får genomslag. Detta sker genom:

  • Återkommande dialogforum som stärker samverkan och gemensam inriktning.
  • Framtagande av gemensamma kunskapsunderlag såsom statistik, analyser och scenarier som kan användas i kommunal och regional planering.
  • Samordning mellan olika aktörer för att hantera mellankommunala och regionala frågor.
  • En verktygslåda för integrering av hållbarhetsdimensionerna i efterföljande planering.
  • Att synliggöra och sprida kunskap om Hallands utveckling, som gör planen väl känd och använd i relevanta sammanhang
  • Att initiera och driva projekt som bidrar till planens förutsättningar och genomförande.

Utpekade perspektiv

Planens genomförande behöver beakta särskilda perspektiv som har stor betydelse för en hållbar samhällsutveckling. Genom att integrera dessa perspektiv i den efterföljande planeringen skapas bättre förutsättningar för jämlika och inkluderande livsmiljöer i hela Halland.

Skrolla i sidled i tabellen för att se alla kolumner.

Jämlika livsmiljöer

Planen har ett särskilt fokus på fyra grupper: barn och unga, äldre, personer med funktionsnedsättning samt socioekonomiskt sårbara grupper. Inriktningarna i planen ska gynna dessa grupper och deras behov ska särskilt beaktas i den efterföljande planeringen.

Det är viktigt att skapa förutsättningar för invånardeltagande som inkluderar de människor som berörs. En sådan process kan bidra till sociala värden som tillit, delaktighet, jämlikhet och inkludering. I detta arbete är involvering av förenings- och kulturlivet av stor betydelse.

Grupperna är inte homogena. I analyser och planeringsunderlag behöver hänsyn därför tas till variationer inom grupperna, exempelvis kön, etnisk härkomst, sexuell läggning och geografisk närmiljö.

Barn är särskilt känsliga för sin omgivning, och deras uppväxtmiljö har stor betydelse för deras framtida hälsa. Barn från familjer med kortare utbildning och lägre inkomst utsätts oftare för riskfaktorer i både boendemiljö och närmiljö.

Eftersom barn inte alltid har möjlighet att påverka var de vistas, är det viktigt att planering tar hänsyn till deras behov. I efterföljande planering är det viktigt att kopplingarna mellan olika stadsdelar och mellan olika tätorter ska vara så sömlösa som möjligt, detta så att stadens utformning och tillgängligheten i regionen i möjligaste mån bidrar till att minimera de mentala och sociala barriärer som kan uppstå.

Det är viktigt att skapa platser för samspel, möten, lek, lärande, kultur och idrott för barn och unga. Det handlar om att skapa trygga, stimulerande miljöer där barn kan leka, vara aktiva och känna sig inkluderade.

En växande andel av befolkningen består av äldre, som ofta är mer sårbara för miljöfaktorer och har högre risk för ensamhet. Hemmet, närområdet och förenings- och kulturlivet har stor betydelse för den sociala gemenskapen och för den upplevda hälsan.

Med åldern blir det viktigare att boendemiljöer och mötesplatser är utformade för att ge trygghet, lättillgänglighet och social gemenskap. Äldre deltar i mindre utsträckning i sociala aktiviteter, vilket ökar risken för social isolering. Att skapa hälsofrämjande och socialt inkluderande samhällen, med god tillgång till transporter, vård och omsorg, bidrar till välbefinnande och livskvalitet för äldre.

Personer med socioekonomiska svårigheter har ofta sämre möjligheter att påverka sin livssituation, vilket kan påverka både boendestandard och tillgång till grönområden.

Genom att utforma trygga, trivsamma miljöer och erbjuda bättre tillgång till rekreation i utsatta områden kan ojämlikhet i hälsa minskas och miljöer kan skapas där människor trivs och känner trygghet. Det minskar sociala skillnader och bygger ett starkare, mer inkluderande samhälle.

Personer med funktionsnedsättning rapporterar oftare sämre hälsa och levnadsvanor än andra. De kan uppleva hinder i vardagen och behöver ofta stöd för att leva aktivt. Därför är det avgörande att planering och byggande följer tillgänglighetskrav så att alla, oavsett funktionsförmåga, kan röra sig självständigt och tryggt i samhället.

Fördjupning av barnperspektiv

Den regionala fysiska planeringen ska bidra till att barnkonventionen efterlevs. I den efterföljande planeringen och vid genomförandet av planen behöver därför barnkonsekvensanalyser göras. Barn utgör en särskilt sårbar grupp och den fysiska planeringen har en viktig roll i att skapa miljöer som är trygga, tillgängliga och utvecklande.

Planeringen bör inriktas på att:

  • skapa barnvänliga miljöer som är trygga, tillgängliga och möjliggör fysisk aktivitet och lek
  • involvera barn och unga i planeringsprocessen för att deras behov och idéer ska tas till vara
  • säkerställa tillgång till barnomsorg och skolor
  • skapa säkra miljöer med fokus på trafiksäkerhet, belysning och överblickbarhet
  • främja barns och ungas möjligheter till fysisk aktivitet genom parker, lekplatser och idrottsanläggningar
  • främja möjligheter att skapa, utöva och uppleva kultur.

Genomförandet av denna plan ska bidra till att Halland utvecklas som en barnvänlig och trygg region för alla barn.

Bostadsförsörjning och bostadsbehov

Enligt plan- och bygglagen (7 kap. 1 § punkt 6) ska den regionala fysiska planeringen verka för insatser som kan bidra till att det långsiktiga behovet av bostäder kan tillgodoses. Den regionala fysiska planen kan därmed utgöra ett stöd för kommunerna i deras arbete med bostadsförsörjning.

Enligt proposition 2024/25:42 (gäller från 1 mars 2025) skärps kommunernas skyldighet att ta fram handlingsplaner för bostadsförsörjning. Dessa ska redovisa:

  • behovet av tillskott av bostäder
  • mål för bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet
  • planerade åtgärder för att nå målen
  • visa hur hänsyn har tagits till relevanta nationella, regionala mål, planer och program
  • samt baseras på analys av den demografiska utvecklingen, marknadsförutsättningar och vilka bostadsbehov som inte tillgodoses på den lokala bostadsmarknaden.

Den regionala fysiska planeringen kan stödja kommunerna i detta arbete och bidra till ett mellankommunalt och regionalt perspektiv.

Befolkningen i Halland förväntas växa fram till år 2050, särskilt i kuststråken och större tätorter. Det ställer krav på ett betydande bostadstillskott men bostadsförsörjningen behöver samtidigt säkerställa en social hållbarhet.

Planeringen bör därför:

  • motverka bostadssegregation och stärka tillgången till ett tryggt och stabilt boende för alla.
  • uppmärksamma behovet av större och ekonomiskt tillgängliga bostäder för hushåll med många barn, i syfte att motverka trångboddhet och stärka jämlika uppväxtvillkor.
  • beakta grupper som ofta har svårare att etablera sig på bostadsmarknaden, såsom unga vuxna, ensamstående föräldrar, nyanlända, äldre med låga inkomster och personer med funktionsnedsättning.
  • integrera barnperspektivet genom att uppmärksamma barns behov av trygghet, närhet till skola, fritid och sociala nätverk.
  • tillämpa ett jämställdhetsperspektiv som minskar strukturella hinder för kvinnor och män, exempelvis skillnader i ekonomiska förutsättningar, familjesituation och trygghetsaspekter.

För att översätta befolkningsökningen till konkreta byggbehov använder Boverket en demografisk modell som utgår från SCB:s befolkningsframskrivningar. Modellen väger samman tillkommande behov utifrån befolkningsutveckling och hushållssammansättning, ackumulerat över- eller underskott från tidigare byggtakt, samt en bostadsreserv som buffert för omflyttning och inflyttning. Beräkningarna görs numera på kommunnivå, aggregeras till läns- och nationell nivå och publiceras som öppna data av Boverket.

I den senaste beräkningen bedömer Boverket att Halland har ett fortsatt betydande behov av bostadsbyggande under planperioden. Den största delen av behovet härrör från befolkningsökning och förändrade hushållssammansättningar, bland annat till följd av fler äldre. Det är dock viktigt att notera att det beräknade behovet inte är detsamma som faktiskt bostadsbyggande, eftersom byggandet påverkas av marknads- och konjunkturläge.

Boverkets modell som beskrivs ovan anger inte typ av bostäder. Genom kommunernas handlingsplaner framträder dock vissa tendenser:

  • behov av ett mer varierat bostadsutbud
  • fler bostäder särskilt anpassade för äldre
  • fler hyresrätter och bostadsrätter för att skapa balans i beståndet (Halland domineras idag av småhus i äganderätt)
  • tillgängliga bostäder för att underlätta flyttkedjor
  • fler hyresrätter som kan underlätta inträde på bostadsmarknaden för unga, studenter och grupper med låga inkomster.

Ett framtida utredningsarbete kan väntas ge fördjupad kunskap om behovet av olika bostadsstorlekar och bostadstyper, vilket kan stödja kommunerna i deras planering.

Risker och hänsyn kopplat till klimat, vatten och natur- och kulturmiljö

En hållbar utveckling i Halland kräver att risker och sårbarheter beaktas tidigt i planeringen. Den regionala fysiska planen behöver därför förhålla sig till de klimatförändringar, naturgivna förutsättningar och miljökrav som påverkar länet. I detta ingår att väga samman risker kopplade till skred, erosion, översvämning och havsnivåhöjning med hänsyn till vattenresurser, natur- och kulturmiljöer samt internationella och nationella åtaganden.

Kartan i detta avsnitt illustrerar de mest betydelsefulla risk- och hänsynsområdena i Halland. Den utgör ett samlat kunskapsunderlag som behöver utvecklas och fördjupas i den kommunala och mellankommunala planeringen.

Kartan redovisar också de utpekade Ramsarområdena i Halland, vilka behöver beaktas i den fortsatta planeringen. Ramsarkonventionen syftar till att skydda särskilt värdefulla våtmarker av betydelse för biologisk mångfald, ekosystemtjänster och människors livsmiljö.

Kartan visar risker och hänsyn kopplade till klimat, vatten, natur-och kulturmiljö som behöver beaktas i planering och genomförande.

Karta risk- och hänsynsområden i Halland. Klicka på bilden för att visa den i större format

Enligt plan- och bygglagen 7 kap. ska den regionala fysiska planeringen verka för insatser som kan bidra till att minska länets klimatpåverkan och dess effekter.

Hallands läge och topografi gör regionen särskilt sårbar för klimatförändringens effekter såsom havsnivåhöjning, översvämningar, erosion och skred. Den regionala fysiska planen utgår från att dessa risker hanteras i ett tidigt skede i den efterföljande planeringen.

Planen tydliggör inom målområde 3 att det i den fortsatta planeringen bör riktas ett särskilt fokus på samverkan kring klimatrisker på mellankommunal nivå. Det är angeläget att gränsöverskridande risker längs kustzonen, vattendrag och andra utsatta områden hanteras mellankommunalt och regionalt gemensamt.

Den regionala fysiska planeringen ska stödja denna utveckling genom att:

  • synliggöra goda exempel.
  • ta fram kunskapsunderlag om strukturförändringar.
  • samordna aktörer.
  • bidra till ökad robusthet i samhällsviktig infrastruktur, särskilt transportsystemet, i ett förändrat klimat.
  • uppmuntra långsiktigt hållbara näringslivsinvesteringar.

Den gällande havsplanen för Västerhavet bedöms ha en begränsad påverkan på Hallands kust, där utpekade intressen framför allt rör befintliga verksamheter som sjöfart och yrkesfiske, samt natur, friluftsliv och försvar.

Två områden för energiutvinning har identifierats; ett inom Falkenbergs territorialvatten, där tillstånd till en del av området gavs år 2015 och ett i svensk ekonomisk zon utanför Halmstad (Stora Middelgrund). För Stora Middelgrund avslogs senare en tillståndsansökan med hänvisning till naturvärden (Natura 2000) och andra intressen. För området utanför Falkenberg kan tillståndsprocessen behöva uppdateras för att möjliggöra kommersiell utveckling.

Den regionala fysiska planen förhåller sig till havsplanen genom att utgå från de avvägningar och prioriteringar som gjorts på nationell nivå. För Halland innebär detta särskilt att intressekonflikter mellan energiutvinning (havsvindkraft), sjöfart, fiske, naturvärden och totalförsvar behöver beaktas. Utpekade områden för havsbaserad vindkraft kan komma att påverka både landskapsbilden och kustsamhällenas utveckling.

Den regionala planen ställer sig i grunden positiv till havsplanens övergripande mål, men betonar vikten av att:

  • nya initiativ för havsanvändning föregås av kommunal och regional dialog
  • synergier med andra samhällsmål tas tillvara, särskilt kopplat till hållbar turism, biologisk mångfald och beredskap.

Den regionala fysiska planeringen ska bidra till att miljökvalitetsnormerna för vatten och hav följs i enlighet med gällande åtgärdsprogram. Särskild hänsyn ska tas till att god miljöstatus i havet, god ekologisk och kemisk status för ytvatten samt god kemisk och kvantitativ status för grundvatten uppnås.

Detta gäller såväl yt- och grundvatten enligt EU:s ramdirektiv för vatten som havsmiljö enligt havsmiljödirektivet och tillhörande nationella föreskrifter och omfattar bland annat övergödning, miljögifter, marint skräp och undervattensbuller. Arbetet ska även bidra till att uppnå miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård.

Bedömning av påverkan på normerna sker i efterföljande kommunal planering och i tillståndsprövningar enligt miljöbalken.

Vattenmyndigheten beslutar om miljökvalitetsnormer (MKN) för yt- och grundvatten inom Västerhavets vattendistrikt, där Hallands län ingår. För havsmiljön, inklusive utsjövatten, fastställs miljökvalitetsnormer inom ramen för havsmiljöförvaltningen, där Havs- och vattenmyndigheten är ansvarig myndighet.

Miljökvalitetsnormerna anger den miljökvalitet som ska uppnås i vattenförekomsterna och vid vilken tidpunkt den senast ska vara uppfylld. I regionen finns 457 vattenförekomster med beslutade miljökvalitetsnormer, varav 74 är grundvattenförekomster, 21 kustvatten, 80 sjöar, 281 vattendrag och ett utsjövatten.

De flesta av regionens sjöar har måttlig ekologisk status till följd av framför allt morfologiska förändringar (fysiska förändringar av vattenmiljöns form och struktur) och dålig konnektivitet, det vill säga att fiskar, andra organismer och material inte kan röra sig naturligt. Även de flesta av regionens vattendrag har måttlig ekologisk status till följd av bland annat övergödning och försurning.

Vad gäller kustvatten är det idag 15 kustvatten inom regionen som inte uppnår god ekologisk status. Även vad gäller havsmiljön bedöms god miljöstatus i Kattegatt i flera avseenden inte uppnås.

Till utmaningarna hör morfologiska förändringar, kontinuitets- och flödesförändringar samt påverkan från övergödning, miljögifter, marint skräp och undervattensbuller, vilka sammantaget påverkar möjligheten att nå god ekologisk och kemisk status samt god miljöstatus i havet.

Jordbruk, skogsbruk, utsläpp från reningsverk, enskilda avlopp, urban markanvändning och båttrafik är exempel på vanliga påverkanskällor som identifierats som betydande för tillförseln av näringsämnen och miljögifter till havet.

Åtgärder för att minska belastningen kommer att behövas inom en rad olika områden. En samordning av åtgärder över kommun- och länsgränser är avgörande för att uppnå god ekologisk status i vattenförekomsterna och minska påverkan på vatten- och havsmiljön.

Regionala riktlinjer och arbetssätt för transportsystemet

Den regionala fysiska planens genomförande påverkas av riktlinjer och modeller som utvecklats i andra sammanhang men som har direkt bäring på planeringen. Nedan beskrivs riktlinjer och arbetssätt med fokus på planering av transportsystemet.

Större investeringar i infrastruktur och kollektivtrafik ska knytas nära till samhällsutveckling och bostadsbyggande. För att konkretisera och stärka samplaneringsplaneringen har en modell tagits fram. Den beskriver processen för samplaneringsobjekt och används vid större satsningar för att säkerställa att infrastruktur- och bebyggelseplanering går i takt.

Modellen bygger på tre faser: samsyn, planering och genomförande. Faserna regleras genom en avsiktsförklaring och ett genomförandeavtal.

  • Samsyn: Parterna enas om gemensamma åtaganden genom dialog och politisk beredning. Detta dokumenteras i en
    avsiktsförklaring som utgör målbilden för det fortsatta arbetet.
  • Planering: Åtgärder i transportinfrastrukturen och samhällsplaneringen kopplas till respektive lagstiftning (väg- och järnvägsplaner samt PBL). Parterna arbetar gemensamt och var för sig för avsiktsförklaringen.
  • Genomförande: Föregås av ett genomförandeavtal där kostnadsfördelning regleras. Investeringar i infrastruktur och kollektivtrafik genomförs samtidigt som bebyggelseplaneringen färdigställs.

Nya tågstationer ska vara tydligt kopplade till samhällsutveckling och bostadsbyggande. För att en ny station ska vara aktuell behöver regionala samhällsnyttor kunna påvisas, såsom ökat resande, stärkt arbetsmarknadsintegration och bidrag till en hållbar bebyggelsestruktur.

En ny station ska bidra till ett nettotillskott av resor och utformas så att robustheten och pålitligheten i befintlig tågtrafik inte försämras. Restiderna ska värnas och stationerna ska möjliggöra en långsiktig utveckling av tågtrafiken.

För att bedöma behovet av en ny station används ett antal kriterier. Dessa gäller oavsett vilken järnväg det handlar om och kan även tillämpas vid analys av att ta bort en befintlig station. Samtliga kriterier behöver uppfyllas för att Region Halland och berörd kommun ska arbeta vidare med en nyetablering.

  • Kriterie 1: Restiden med tåg får inte öka mellan befintliga stationer i snabbtågs- och Öresundstågssystemet.
  • Kriterie 2: Nettoresandet på aktuell bana ska öka, det vill säga man ska vinna fler resenärer än man förlorar. Även framtida utveckling ska beaktas.
  • Kriterie 3: Tågtrafikens kostnadseffektivitet ska beaktas. För att en ny tågstation ska vara aktuell, ska satsningen bidra till måluppfyllelse avseende kollektivtrafikens kostnadstäckningsgrad.
  • Kriterie 4: Infrastrukturens kostnadseffektivitet ska beaktas, det vill säga investeringskostnaden i kapacitetsförstärkt järnväg och stationer ska vägas mot resandetillskottet.
  • Kriterie 5: Region Halland och berörd kommun ska ta fram en gemensam avsiktsförklaring där kommunen förbinder sig att utveckla orten, öka attraktiviteten och genom aktiv planering bygga upp ytterligare resandeunderlag.

För att möta de olika behov som tydliggörs i planen är det viktigt att möjliggöra för parallella trafiksystem med olika hastighet och uppehållsbild. Parallella trafiksystem innebär ett upplägg där olika typer av trafikering kan ske på samma spår men med olika mål och funktioner. Det kan vara snabbtåg som betjänar de större städerna med färre stopp, regionaltåg som stannar vid fler stationer eller lokaltåg som trafikerar mindre orter. Parallella trafiksystem innebär en ökad flexibilitet som lättare kan anpassas efter efterfrågan.

Senast ändrad: